Allmän dans.

Vad menas med allmän dans. Syftar vi på pistan, att pistan är tillgänglig för alla? Eller menar vi att även kropparna är allmänna. Det vill säga att om vi dansar öppet så står handflatorna och en del av armen som allmänna. Dessa ytor, golvet, handflatorna och en del av armen är allmänna. Om jag inte ger tillträde till pistan, handflatorna och armen gör jag dessa privata, de är inte längre till allmänhetens förfogande.

Privat dans

Om  detta stämmer, så gör t.ex. Pino dansen privat när han går ut på allmän dans och dansar bara med sitt sällskap. Då är det inte längre enbart en allmän dansa utan både och. I min tolkning gör Pino något olämpligt som förstör det allmänna. Det som andra trodde var en dans på det gemensamma dansgolvet och de handflator och armar som alla går till dansen med.

Arrangörens hemsida

Inget fel i att ha både privat och allmän dans, men då skall det stå på arrangörens hemsida. Att på denna allmänna plats förekommer också privat dans. Då ser alla det som vill gå och dansa hos denna arrangör och kan därmed avstå, att gå till denna blandning av privat och allmän dans.

Arrangören

’Om fler än Pino dansar denna privata dans. Ja, som på Alegria, när ingen står tillgänglig för dans och där Leif så träffande uttrycker att han bara dansar privat, med sin fru och sina vänner förstår man plötsligt att någon är grundlurad eftersom det står att alla är välkomna till denna ”mysiga” dans. Arrangören känner så klart sina gäster och är medveten om detta att Leif dansar på detta sätt. Och inte bara han utan alla de andra också. Det kallas för allmän dans men är i själva verket en privat dans. Häri ligger motsägelsen, konflikten och kärnan till att många går ut och blir ledsna. Dom kommer kanske inte tillbaka. Eller så kommer dom inte ens ut för de är klyftiga nog att inse vad som pågår. Och den längtan de har till tangon får stå tillbaka för att pistorna är förvrängda, förljugna, skiktade och hierarkiska.

Dansaren

Så, detta fermonstinkande som t.ex. Knud sysslar med är en privatisering av det allmänna dansgolvet. Han ställer bara sin handflata och arm till förfogande för de som dansar feromondans. De som vill förföras och bli villiga, följsamma och släppa efter som Knud så eftertryckligt uttrycker. Och igen, fine, det är helt okej att dansa så med de som vill, men det duger inte att nobba någon som inte vill dansa så. Att sortera på allmän dans, gå ut och sätta sig ner och bara dansa den dans jag själv vill dansa. Det borde bara vara tillämpligt på tu man hand eller i ett feromonälskande privat sällskap.

Här är den springande punkten, den jag försökt förklara gång på gång, och kallat mobbing och korruption. Men nu använder jag allmän och privat istället.

Att ljuga för att slippa dansa

Att undslippa den förpliktelse som det allmänna föreskriver kräver i arbetslivet ett sjukintyg. Något liknande gäller i tangon. Vad ger tillåtelse att slippa dansa en allmän dans? Minst tre gånger har jag nobbat någon med orden att jag har ont eller är trött och sedan 10 sekunder senare rest mig upp och dansat med någon annan. Det är inte trevligt, snarare ruttet, och vad förmedlar jag till den som frågade, och vilken stämning skapar jag på denna allmänna tillställning. Jag har bett om ursäkt för detta, och jag ber om ursäkt igen, och kanske är det så illa att jag kommer att göra det igen, men jag kämpar med detta att sluta göra så. Det är lite som att sluta röka, en ovana, ett beroende. Det tar tid att svänga om till ett rökfritt liv och ett schysst uppförande på pistan.

Brutna föresatser

Jag har allt detta klart för mig i huvudet men på pistan har jag ännu inte lyckats implementera det fullt ut. Det är också mycket svårt att göra det ensam. Om alla andra sitter och röker är det svårt att sluta själv. Så ser ni mig bryta mot mina föresatser så  är det för att jag inte för tillfället lyckas hålla dessa men ni kan vara säker på att jag kommer lyckas i det långa loppet, såvida ingen annan kan övertyga mig om att tankegångarna jag uttrycker inte stämmer.

Så, vilka anledningar har t.ex. Pino att inte dansa med någon annan än sitt sällskap?

Elitism

Har funderat på det här med elitism. Kungen t.ex. han är del av eliten men det skulle aldrig falla honom in att blanda sig med pöbeln. Frågan är varför ”eliten” inom tangon så gärna vill blanda sig med ”pöbeln”. Jag har försökt få svar på det men inte lyckats. För kungen är listig nog att skapa sina egna fester, med sina likar och resten av eliten och kanske rövslickarna. Om Pino är kungen, vad gör han bland pöbeln, är det möjligen så att ingen kan vara kung om han inte visar upp sin kunglighet inför pöbeln. Han kanske behöver åka i sin galavagn på gatorna och vinka åt sin ”undersåtar” eller klippa band här och där, för att få sitt feta gage för besväret.

Hovet

Kanske är det så med Pino också, att han måste visa sig på pistorna, visa sin överlägsenhet och sin elitism, att bara vinka till deltagarna på denna allmänna dans. Sen har vi Pinos svans, som naturligtvis gör samma sak. Hovet som svansar efter, är oåtkomliga, säger inte hej, är inte vänliga, tittar en inte i ögonen. Så är det så, att vi har en kung och ett hov i tangon, och så en pöbel. Till det en lismande arrangör som tillåter dessa undantag från regeln om det allmänna. Här finns det plats för mer okvädningsord, upprördhet och förbannelser men jag försöker hålla mig stilla denna gång. Låta orden tala.

Kungar och drottningar

Pistan belyses nu på detta sätt. Elefanten är skär, dansar nu sin klumpiga dans och ingen kan undgå den. Vad jag i åratal upplevt som skevt och konstigt är nu utmålat. Pino är inte ensam, det finns många små kungar och drottningar över pistorna, inte minst i Tango Norte, där de segregerade samtidiga dansgolven bara är ett av uttrycken, men också många av paren som inte delade en dans, som höll sig för sig själv, var för fina för att blanda sig med nykomlingarna. Jag är och har varit en småkung i tangon. Jag har skiktat, varit mallig, trampat på fötter, varit otrevlig. Ja, jag har gjort alla dumheter som går att göra. Jag är ledsen för det och ber alla som blivit utsatta om ursäkt.

Återigen, om det bara på arrangören annons stod allt detta. Att detta är inte enbart en allmän dans, utan också ett skiktat, hierarkiskt dansgolv så vore allt frid och fröjd men denna elefant hålls ständigt gömd.

Kackerlackorna

Så ser det ut. Så uppför sig arrangörer och vissa dansare. La vikinga uttrycker det så fint. Om man inte tycker om det så kan man låta bli att komma. Men nu råkar det vara det enda som finns tillgängligt för den tangosugne. Som tur är finns det andningshål i form av Humilde, Tangoflow och troligen Danzarin, där denna elefant åtminstone är mindre men där det finns sådana som Elisabeth som inte behöver prata om varför hon inte säger hej, visar sig ovänlig och inte vill dansa, och några till som vid bytena i Humildetandorna flyr som kackerlackor över golven. Se där, nu blev jag otrevlig igen.

Utedansbanorna är något av ett undantag. Sprallen t.ex. är mycket trevligare än Alegria, Bonita och Victor till exempel. Troligen för att denna härliga känsla av att vara ute drar andra dansare än det vanliga klientelet.

Nobba en dansare

Tillbaka till vilka skälen är att nobba en annan dansare på en allmän dans. Kanske är han eller hon ett ”pervo”. Att vara 40 år och få en feromontörstande 60 åring dreglande vid halsen är vidrigt. Eller någon som trampar en på fötterna. Håller för hårt. Hänger en på armen och snyltar på ens balans. Luktar rök. Trycker sig upp i ansiktet och frågar om man vill dansa. Stinker svett eller luktar illa. Är någon som jag tycker är fjantig, som jag tycker är en ”sämre” människa, eller något ännu värre. Eller någon som under dansen frågar ”tror du att vi skulle bli ett fint par utanför dansen” när ens fru står en bit bort.

Alla dessa skäl att nobba, är i det allmänna, saker att tala med varandra om, att kommunicera om. Att ställa till rätta och komma till ro med. Kan jag inte göra det själv så får jag ta hjälp av någon. Att den enskilde dansaren skall behöva axla allt detta är också helt tokigt, då kursläraren och arrangörerna borde ta lika stort ansvar för att upplysa om detta, att det inte är okej att göra på dansgolven. Alla borde ta ansvar för att se till att pistan med omgivningar hålls fridfull och en plats för alla. Att arrangören skriver på sin hemsida att den arbetar mot mobbing, sexuella trakasserier och för en trivsam stämning på dansgolvet. Att den gärna tar emot klagomål och ser till att dessa adresseras.

Alla är välkomna?

Att arrangören skriver att alla är välkomna betyder ju att även de otrevliga är välkomna. Kvinnoförtryckare, sexmissbrukare och alla andra som skadar tangon är välkomna. Nej, alla är inte välkomna, med det skriver man inte och då är arrangören medskyldig till vad som sker på pistorna. Som dansare kan jag klaga, anmäla arrangören och be om pengarna tillbaka. Detsamma gäller kurslärarna. Talar man inte om allt som kan hända på dansgolven, att vissa saker inte går för sig, och istället bara lär ut hur man gör med fötterna. Ja, då sviker man sina elever och skickar dom rakt ut i detta helvete, för vissa.

Så, jag önskar att detta adresseras. Att elitisterna skapar sina egna dansmöten. Att pistorna undanber monarki och småkungar. Att pistorna blir demokratiska, ömsinta, vänliga, hejande och där alla dansar med alla. Och där nobbandet blir något man vänder sig till arrangör och kurslärare med istället för att själv bära hela ansvaret för. Eller ännu värre använda som svepskäl för att få dansa med de man vill, så kallad privat dans.

 

 

Allmän

1. tillgänglig för allmänheten

   Synonymer: publik, generell, universell

   Antonymer: enskild (motsatspar), privat

   Besläktade ord: allmänhet, allmänning

   Sammansättningar: allmänbildad, allmänbildning, allmänfattlig, allmängiltig, allmängöra, allmänmänsklig, allmännytta, allmännyttig, allmännyttighet, allmänsats

2. beteckning för den offentliga sektorn (”det allmänna”)

   Antonymer: privat

3. vanlig; som ofta förekommer
4. allmängiltig, generell

 

Privatlivets helgd är en mänsklig rättighet som innebär att alla har rätt till skydd från ingripande i sådant som konsumtion, hobbyer, hälsa, och vänner, så länge som det inte inskränker på någon annans rätt eller bryter mot allmän lag.

Privatlivet är den personliga sfär som enligt internationell rätt ska vara skyddad från enskilda personers, statsmaktens och offentlighetens insyn och intrång, och befriat från politiken. Omfånget är inte särskilt väl definierat. I tider har allt, också privatlivet, ansetts vara föremål eller uttryck för politik.^[1] Privatlivets helgd, i motsats till det offentliga livet, är centralt inom t.ex. pressetiken,^[2] där man kan skilja mellan det privata och det mycket privata. Det privata är sådant som egendomar, skulder, skilsmässor och betyg, medan det mycket privata är sådant som hälsa, sexliv, kärleksrelationer, alkoholvanor, självmordsförsök, och religiös tro.^[3]