Härlig stämning i lokalen. Känns mer ombonat än tidigare. Troligen har det något med att det är fler dansare här än det brukar. DJ:n sitter inte heller på podiet utan bakom pianot i hörnet. Har också sällskap vilket gör vistelsen varmare, mer trygg. Efter samtalet på restaurangen ser jag lite annorlunda på dansen, det blev plötsligt lite svalare i smekningar och närhet. Som om jag inte får göra eller känna som jag gör. Eller handlar det om att man inte får känna passion i dansen om man är i ett förhållande. Om vi spelade pingis istället och jag tyckte det var jättekul och hon att det var kul, behöver jag sluta tycka att det är jättekul då? Nej! Nej, just det! Vi får väl båda i våra själar känna vad vi vill. Men om hon inte vill bli smekt på benet eller att jag vrider huvudet mot hennes behöver jag sluta med det. Å andra sidan har hon inte sagt att jag skall sluta med det utan mer att hon inte känner som jag i dessa rörelser.

Jag rycks med och vi dansar lite till en Cortina och plötsligt tittar alla på oss. Vi kanske inte dansar så märkvärdigt men känslan för musiken finns där. VI är uppfyllda av musiken och den visar sig i oss.  Vi får en liten applåd när Cortinan tystnar. Tanken var att vi skulle dansa lite i hörnet i väntan på nästa tanda men blev något helt annat. Kämpade lite med skamkänslor men kunde ändå glädjas över händelsen.

Dansar sista dansen med ?

Cyklar hem, uttröttad efter minst fyra timmars aktiv dans. Nästa morgon är jag utmattad. Känns tungt att andas, vilket inte är en ny känsla men förvånar. Vad gör att andningen påverkas i tangon. Funderar ett ögonblick på att det skulle kunna vara för att jag håller tillbaka andningen, men efter en stund kommer tanken att det förmodligen handlar om att hålla upp omfamningen under fyra timmar, vilket tar sin tull på alla muskler runt bröstkorg och armar.