Egen balans

Tango är att gå tillsammans på ett sätt som likt humlans flykt borde vara omöjligt. Att två människor kan sammanfoga sig och röra sig som en, är en häpnadsväckande upplevelse som berör oss på djupet som människor. Dagligdags strävar vi efter att samarbeta på arbetsplatser, i förhållanden, i familjen och i släkten. Men ingenstans samarbetar vi så nära varandra som i tangon. För att detta skall vara möjligt behöver vi en djup förståelse för oss själva. Vi behöver lära oss hur kroppen, själen och anden uttrycker sig och vad den behöver.

Denna nya kropp behöver likt vår egen kropp med alla dess delar, en robust, lite flexibel och en mycket följsam omfamning.

Tangon är att röra sig som Ett. Devisen ”it takes two to tango” har gjorts om till att ”it takes one to tango” och med det menas att vi lika gärna kan dansa tango ensamma, att det till och med är essentiellt att kunna dansa tango ensam, för att se sig själv i dansen, lära sig dansa utan att hänga på sin partner och för att lära sig förstå balansen. När vi förstår vår egen balans kan vi ansluta oss till en partner men inte för att dansa som två utan för att lära oss dansa som Ett.

Om ni sätter era handflator mot varandra och rör dessa fram och tillbaka krävs ingen förare och ingen följare, utan händerna rör sig tillsammans som om de är ett. En rörelse som det tagit lång tid för oss att öva in som barn. I början var det så svårt att röra händerna tillsammans. Vi var tvungna att föra och följa, men med ökad skicklighet kunde vi utveckla denna följsamma rörelse.

När kroppen rör sig, följer den ett speciellt mönster som vi kan medvetandegöra och använda för att förstå vår del av denna nya sammanfogade kropp. En rörelse som vi skapar i den övre delen av kroppen för att samtidigt uttryckas i den undre delen av kroppen. På det sättet kan vi som delar i denna kropp synkronisera oss på ett helt annat sätt än om vi försöker memorera dansen eller bli en skugga till den som för.